Hejsan!

Jag satt och funderade på vad jag skulle skriva.

Men jag kom inte på något, det har inte hänt något hejdlöst kul idag.

Men då kan jag gnälla lite då tänkte jag, jag skriver något om att det är synd om mig eller nått.

Men så insåg jag, det finns människor det är mer synd om om.

Människor som blivit så sjukt svikna, människor som bara blir lämnade.

Jag har börjat tvivla på det här med kärlek, är det värt dom där små,korta lyckliga stunderna, när det hela oftast bara slutar med bråk och sånt?

Jag har inte mycket erfarenhet av sånt här, men jag ser andra.

Och jag har upplevt det själv också, lite grand.

Men på riktigt, hur mycket kan man lita på andra, egentligen.

Jag börjar tvivla, och vadå, vad är jag då, 16 år, inte ens det än.

Inget varar nog för evigt.

Men samtidigt vill jag så mycket att det ska finnas såndär, "film-kärlek"

Den där "springa-genom-hela-flygplatsen-och-skogen-för-att-stoppa-någon-Kärlek"

Men just nu, känns det lätt att tvivla på det.

Bevisa att jag har fel!