nu tänkte jag berätta om något som hände mig igår.

klockan var runt 23 och jag var påväg hem från tågstationen.

jag är alltid väldigt uppmärksam på vad som händer runt om mig när jag är ute och går vid den här tiden.

jag vänder mig om var 4:e sekund känns det som.

jag lägger märke till en kille som går bakom mig.

han ser ut att vara i min ålder.

han såg inte så farlig ut.

jag fortsätter gå.

helt plötsligt märker jag att han går brevid mig och jag rycker ut hörlurarna ur öronen.

han tittar på mig och så tar han upp ett papper ur ett kuvert.

på pappret står det att han ska till migrationsverket.

han säger inget, bara visar pappret.

adressen känner jag igen.

men jag förstår att han inte kan svenska eller engelska.

så jag inser att det inte är någon idé att försöka förklara vägen.

jag tittar på killen, han ser vilsen och lite rädd ut.

jag försöker visa med kroppsspråk att han ska följa efter mig.

påvägen dit så slår tanken mig.

vad ska jag göra när jag kommer fram.

jag kan ju inte bara lämna honom.

tänk om det är stängt?

tänk om det inte finns någon där jag kan prata med?

vi kommer fram och det första jag möts av är en reception.

skylten på dörren säger : STÄNGT.

f-n.

vad gör jag nu?

killen kollar oroligt på mig.

jag ler och försöker se ut som om jag vet exakt vad jag håller på med.

jag ser ett gäng personer som sitter en trappa upp så jag går fram till dom.

jag försöker med engelska:

" hello, i met this guy on the street, i think he is suposed to stay here"

alla tittar frågande på mig.

en man reser sig och jag ber killen jag följt att visa lappen han visade mig.

han gör det och flera i gänget som sitter där reser sig och läser.

dom pratar med killen på deras språk.

jag tittar frågande på dom.

en av killarna som satt där tar med sig honom upp för en trapp och jag funderar på om jag ska stanna eller gå.

men tänker att jag inte kan gå innan jag vet vad som händer med honom.

en tjej i gänget visar att jag kan sätta mig på en bänk.

jag sätter mig och en av dom, som kan engelska pratar lite med mig.

han förklarar att killen jag följt ska på intervju här i morgon, men att han säkert kan stanna inatt.

vi pratar lite till.

och det slår mig vilken udda situation jag hamnat i.

klockan har hunnit blivit halv 12.

det går ytterligare några minuter.

två väktare kommer ner för trappen.

bakom dom går killen jag följt.

jag reser mig och ropar

ursäkta!

en av väktarna kollar förvånat på mig.

jag förklarar vem jag är, att jag mött honom osv.

väktaren frågar om jag känner honom.

nej inte alls, svarar jag.

jag frågar väktaren ca 12 gånger "kan han stanna här?" "ska han sova här?" "tar ni hand om honom?"

väktaren lovar mig att allt är lugnt.jag kan gå hem

jag blir väldigt glad när jag ser att tre killar i samma ålder går fram till killen jag följt och klappar om honom, skakar hand och hejjar.

innan han försvinner in till dom andra klappar jag om honom och vinkar hejdå.

han tackar mig och vi ler mot varandra.

det är en konstig kännsla jag har när jag går ut genom dörren.

tänk vad mycket oväntat det kan handa.

sen slås jag av en skrämmande tanke...

tänk om det inte varit mig han frågat om vägen?

tänk om det inte varit tjejen påväg hem från ett möte med en antirasistisk ungdomsgrupp?

vad hade hänt om det istället varit en anhängare till någon av dom rasistiska/nazistiska grupper som tyvärr finns.

någon av alla människor som inte vill ha ett Sverige där alla har samma rättigheter.

ett Sverige där vi hjälper varandra.

hade det varit en av dom så hade dom knappast hjälpt honom.

dom kanske hade gjort situationen värre?

jag vill inte ens tänka på vad som kunnat hända.

är bara glad att jag fick göra det lilla jag kunde.

jag hoppas allt går bra för killen,

det kommer jag ju såklart aldrig att få veta.

men jag vill tro att han får det bra.

jag hoppas allt går bra för honom

och att han skulle fått samma hjälp vem han än frågade.

 

Mia SYV

11 september 2013 22:54

Bästa Bella, du är ju bara underbar du! Fattar du hur många som bara hade lämnat killen på gatan, ryckt på axlarna och gått vidare?

Kram

Bella Franzén

12 september 2013 12:08

Tack så hemskt mycket!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan!   Jag sitter och lyssnar på radio och ska precis hugga in på lunch som pappsen kom in med!Det var väldigt längesedan jag skrev något. Hinner inte med! Det händer otroligt mycket.   Skola, studentgrejjer, jobb och massa mer. Idag...

Hejsan!   Ja, nu var det ett bra tag sen jag skrev något här. Men jag har haft fullt upp, att säga att det är mycket som händer vore en fet underdrift. Just nu ska jag faktiskt snart ta och lägga mig och kolla på en film, och vänta på sällska...

Hejsan!   Jag sitter och dödar tiden, det går sådär. Jag ska möta Hanna och Theres vid halv 7 och gå ut och äta. Det ska bli väldigt roligt att umgås alla igen, mycket att prata om. Sen ska jag hem och sova i tid, för i morgon ska vi som ja...

Tänkte bara appropå mitt förra inlägg. att jag kunde lägga upp lite av den musiken jag lyssnar på just nu. om någon skulle vara intresserad.   ...

Hejsan!   Hahaha, tänk om detta varit 2005, då hade min hälsningsfras på bloggen troligen varit "cha cha bloggen" typ. haha.   Jag sitter här och borde gå och ta en macka och hoppa i sängen sen. Så jag ska göra det snart. Jag är hemma...