Det är tisdag, kan inte tisdag vara den tråkigaste dagen.

Det är alldeles vitt ute, vissa tycker nog det är vackert.

Jag blir bara arg.

Jag tillbringade nyss en stund åt att drömma mig tillbaka till den bästa men ändå tyngsta perioden på senaste tiden.

Sommaren 2011.

Jag hade precis slutat högstadiet och jag tillbringade hela sommaren på jobbet, och tur var väl det  för det fick mig att tänka på annat än att ränka ner dagarna till den 12 augusti då jag flyttade.

Alla dagar var lika, jag jobbade, slutade och tillbringade kvällarna med världens bästa vänner.

Det var fiske med josefin, långa nätter med timmar av prat.

Förhoppningar och förskräckelse inför det som skulle komma.

och även om jag var så rädd, så har jag nog aldrig mått så bra.

Jag ville bara ta vara på den tiden.

Allt det jobbiga fick vänta.

Men nu är det vinter 2012, och jag skulle göra vad som helst för att få vakna och gå till öjeskolan.

Ha mina gammla lärare och alla gammla kompisar.

Äta i sveriges minsta matsal och åka skridskor på idrotten i sveriges minsta ishall.

Ibland undrar jag om det bara är jag som inte kan släppa det förfluta eller om alla andra också ibland drömmer sig tillbaka till Järvsö och Öjeskolan.

Det är nog bara jag, jag ska jobba på det där med att släppa saker och ting.

Har hört att det inte är bra att bli fast i det förflutna.

Men det är viktigt att inte glömma också.

och jag kommer aldrig att glömma.

Hejsan!

Ja, jag klickade upp sidan för att börja skriva ett inlägg, en timme senare "just det"

fastnade i helt andra saker.

som om den informationen, var viktig för er, haha!

Efter 6 veckor, nästan ett helt sommarlov ju (!) så är vi bagar-tjejer i morgon tillbaka på skolan.

usch utbrister nu alla stackars elever.

hahah!

dock hade jag gärna varit kvar några veckor i sandviken, även om det var lite körigt och jobbigt ibland.

så var det riktig skönt att baka heeela dagarna!

har inte alls någon lust att kliva upp och måsta fundera på hur man ser ut och hur man beter sig hela dagarna i skolan.

lyckas ändå aldrig så bra med det, haha!

men att få vara uppe längre än 8 på kvällarna är efterlängtat, haha!

jag har egentligen inte så mycket att förtälja, livet rullar på precis som det gjort i 17 år.

enda skillnaden just nu är väl att jag bor lång-granne med världens största halmbock, det är mycket trevligt!

ska hälsa på varje dag!

mys!

hoppas allt är alldeles förträffligt med er!

så hörs vi!

puss och kram!