Det är tisdag, kan inte tisdag vara den tråkigaste dagen.

Det är alldeles vitt ute, vissa tycker nog det är vackert.

Jag blir bara arg.

Jag tillbringade nyss en stund åt att drömma mig tillbaka till den bästa men ändå tyngsta perioden på senaste tiden.

Sommaren 2011.

Jag hade precis slutat högstadiet och jag tillbringade hela sommaren på jobbet, och tur var väl det  för det fick mig att tänka på annat än att ränka ner dagarna till den 12 augusti då jag flyttade.

Alla dagar var lika, jag jobbade, slutade och tillbringade kvällarna med världens bästa vänner.

Det var fiske med josefin, långa nätter med timmar av prat.

Förhoppningar och förskräckelse inför det som skulle komma.

och även om jag var så rädd, så har jag nog aldrig mått så bra.

Jag ville bara ta vara på den tiden.

Allt det jobbiga fick vänta.

Men nu är det vinter 2012, och jag skulle göra vad som helst för att få vakna och gå till öjeskolan.

Ha mina gammla lärare och alla gammla kompisar.

Äta i sveriges minsta matsal och åka skridskor på idrotten i sveriges minsta ishall.

Ibland undrar jag om det bara är jag som inte kan släppa det förfluta eller om alla andra också ibland drömmer sig tillbaka till Järvsö och Öjeskolan.

Det är nog bara jag, jag ska jobba på det där med att släppa saker och ting.

Har hört att det inte är bra att bli fast i det förflutna.

Men det är viktigt att inte glömma också.

och jag kommer aldrig att glömma.