Dagens gnäll:

Ibland (läs Ofta) får jag sån panik över hur fort tiden går.

Hur lite man hinner med.

och hur mycket man förlorar.

Nu har ännu ett sommarlov gått.

och vad har jag hunnit med?

inte speciellt mycket.

vad hände med allt vi skulle göra.

Och när ska man få sluta stressa.

Man kan lugnt säga att ålders-nojjan börjar komma.

Jag är ju skit gammal (känns det som)

och måste börja göra avgörande och svåra beslut.

jag måste slitas ifrån några av dom jag älskar mest i hela världen.

åter igen.

Men är det så här det känns att bli stor?

Mest problem och stress bara?

I sånna fall så vill jag inte vara med längre.

Så kan ingen bara stanna tiden lite.

Låt mig vara 7 år igen och säga till bästa vännen att vi nog är för stora för att leka med barbies nu.

(vi lekte säkert 5-6 år till)

Låt mig stå på altanen och mima till hits for kids och ha loppis, och bygga kojjor.

gunga och spela knatte-fotboll.

Låt mig börja 3:an och klättra i lekställningen.

För allt det där är dubbelt så roligt som att flytta, handla mat, tvätta.

Plugga, stressa, åka tåg och få ording på kaos-livet.

Men, men man ska inte gnälla.

Kunde vart värre.

Kunde ha varit enklare.