Minst en gång om dagen får jag frågan från en kompis, en mamma ,en pappa, en moster, en mormor, en bekant, en lärare

- vad ska du gå till hösten då?

- blir det livsmedel eller?

- jaha, du ska börja gymnasiet nu?

Men jag vet inte, jag funderar och funderar, men jag kommer inte framåt, hellre bakåt.

Jag vänder och vrider på tankar, mod, ekonomi, kompisar.

Jag kan ju säga att det lutar mot Livsmedelsprogramet i Gävle.

Men jag har nog långt ifrån bestämt mig.

Min mamma har redan nummer till folk med lägenheter i Gävle.

 inne i mig finns det något som säger mig att jag kommer ligga i en soffa och tröstäta godis för att jag kommer längta hem så mycket.

och att jag bli typ mobbad och inte får några nya vänner.

att jag inte kommer kunna sova, att jag lär bli bortrövad och att jag antagligen glömmer ugnen på och min lägenhet brinner upp.

och antagligen lär någon bli sur och säga att jag sviker dom och lämnar dom här och inte tycker om dom.

typ att det skiter sig alltså.

Men lika gärna kan det ju bli hur jävla bra som hellst.

jag kanske får massor av nya snälla vänner som tar hand om mig när jag längtar med.

kanske mina vänner från Järvsö kommer och hälsar på mig.

kanske, lagar jag skit god mat och aldrig glömmer spisen på.

kanske får jag skit bra betyg eftersom att den här utbildningen faktiskt är något jag vill göra!

kanske,kanske,kanske är detta mitt livs genidrag?

det kanske blir underbart bra!

Meeeen, man ska ju bestämma sig med, och det är bara mitt eget val!

Men snälla om någon har en åsikt om att detta är en dålig idé och att jag inte klarar det, håll det för dig själv i så fall, pepp är det enda jag behöver.